:21:02
Jag hörde dig för en stund sen.
:21:05
Du behöver inte
skämmas, älskling.
:21:07
Det gör jag inte.
:21:08
Om jag skulle ha gråtit
skulle jag ha sagt det.
:21:11
Åh, verkligen.
Så jag inbillade mig?
:21:13
Nej.
Det var den där pojken.
:21:15
Vilken pojke?
:21:17
Victor.
:21:18
Vem är Viktor?
:21:21
Pojken som var här
för ett litet tag sedan.
:21:24
Jag sa åt honom
att låta mig läsa...
:21:26
men han slutade inte gråta.
:21:28
Jag tycker han är en
bortskämd barnunge.
:21:30
Han sa att vi måste
lämna huset.
:21:32
Aha, gjorde han?
Och varför grät han.
:21:36
För att han inte tycker om
det här huset...
:21:37
men han måste bo här.
Hans far är pianist.
:21:40
-Hans far är pianist?
-Ja.
:21:43
Jag har redan sagt åt honom
att han inte får röra pianot.
:21:46
Det får han väl inte, mamma?
:21:49
Så du har pratat med
hans far också?
:21:51
Nej, bara med Victor.
:21:53
Hans far är med de andra
i hallen.
:21:54
Jag kommer just från hallen.
Det finns ingen där.
:21:58
Dom måste ha gått upp.
Dom tittar på huset.
:22:01
Nu är det nog!
Det räcker!
:22:05
Så, varför grät du?
:22:06
Det var Victor!
:22:07
-Så var är han nu?
Han gick ut där!
:22:10
Kan du tala om för mig
hur en pojke...
:22:11
kan gå ut och in här
när det är låst?
:22:18
Jag trodde ni förstod mig:
:22:21
Inga dörrar får öppnas...
:22:23
innan den förra har stängts först.
:22:25
Är det så svårt att förstå?
:22:27
Huset är som ett skepp.
:22:29
Ljuset mådte behandla
som om det vore vatten...
:22:31
genom att öppna och
stänga dörrarna.
:22:34
Mina barns liv
står på spel!
:22:36
Men, frun...
:22:37
Säg inte emot mig!
Var tyst!
:22:39
Vem av er var
i rummet sist?
:22:42
Lydia?
:22:45
Hon har ingen nyckel.
Jag har redan sagt det.
:22:48
Inte du då.
:22:50
Men jag var i
hallen hela tiden.
:22:52
Och sen gick jag ut
i trädgården.
:22:53
Ni såg mig med
era egna ögon.
:22:55
Jag hoppas du inte
menar att det var jag!
:22:58
Tror du jag skulle
göra en sån sak...