:31:02
En lyssnande pappegoja.
:31:05
En fågel efter mitt hjärta.
Det är det jag arbetar med: att lyssna.
:31:08
Verkligen?
:31:10
Gwyn är sorgekonsult, Joe. Jag tyckte det
kunde vara en bra idé att ni träffades.
:31:17
Säger du det?
:31:19
Jag har hört mina klienter prata om nära-
döden-upplevelser med sina nära och kära--
:31:24
hur de vaknat och sagt
att de har varit i en mörk tunnel...
:31:26
på väg mot ljuset.
:31:28
Och vad tycker
du om det?
:31:30
Jag är bara din pappegoja, Joe.
Lyssnar bara.
:31:34
Jag kan berätta som ögonkirug,
det är väldigt enkelt.
:31:37
Tunneln är bokstavligen
ett tunnelseende.
:31:39
Och de vita ljusen är den gradvis
bleknande optiska skärmen.
:31:42
När den växer,
ser det ut som du rör dig mot det.
:31:44
Hur förklarar du deras förmåga att
komma ihåg vad alla har sagt...
:31:47
omkring deras dödsbädd efter
de blev dödsförklarade--
:31:50
att de kommer ihåg alt ifrån vilka
kläder doktorn hade...
:31:52
till mönstret
på deras slipsar?
:31:54
Det är på det sättet vi mäter döden.
:31:56
Uppenbart så fungerar fortfarande
hjärnan på något subliminalt plan...
:32:00
suger upp alla sista delar av det
som finns kvar att se och höra.
:32:04
Det är sånt man får höra när man
har middag med en läkarfamilj--
:32:07
inga diskussioner om
att sväva omkring i taket,
:32:09
inga tunnlar,
inga starka ljus.
:32:11
Snart berättar dom
att det inte finns någon tandfe.
:32:17
En lustig sak är att jag tyckte mig
höra honom ropa på mig.
:32:20
Den här grabben.
:32:22
Jag hörde hans röst
ropa "Joe".
:32:27
Och när jag presenterade mig för honom,
frågade han mig om jag var Emilys Joe.
:32:32
Han sa att Emily försökte nå mig.
:32:37
Tror du att hon
försöker nå dig, Joe?
:32:42
Nej, konsulten. Det gör jag inte.
:32:49
Jag kan ge dig
en gratis timme.
:32:55
Hej då, Joe. Vill du att jag ska
slå in desserten åt dig?
:32:58
Ledsen.
Får jag låna telefonen?