:08:02
-Oh, uh, ska vi gå genom parken?
-Ja.
:08:11
Professorn, du darrar.
Jag hoppas du inte håller på att bli sjuk.
:08:16
Jag är rädd att jag är det.
:08:19
Jag sover dåligt. När jag är vaken,
är jag inte till någon nytta.
:08:24
Jag kan varken äta eller tänka
eller göra något mer.
:08:30
Och det värsta är,
jag inte vet om jag någonsin blir frisk.
:08:34
Jag tror det bara finns ett botemedel.
Det är att du gifter dig med mig...
:08:38
...och tillbringar resten
av ditt liv med mig.
:08:45
Åh, Emma, Jag vet att det är rätt.
Jag vet vi är menade för varann.
:08:49
Det är det enda i hela mitt liv
jag aldrig har behövt att tänka på.
:08:53
Åh, Alex.
:08:57
Uh-Uh, vänta.
jag har något till dig.
:09:06
Du vet, ögonblicket håller liksom
på att försvinna här.
:09:10
Jag- jag vet.
Vänta. Åh.
:09:23
-Jag vet att det inte är en diamant.
-En månsten.
:09:26
Det är din födelsesten.
Jag trodde--
:09:29
Du trodde rätt.
:09:42
Jag kan börja gråta,
:09:45
Jag kunde inte hjälpa
att jag råka höra.
:09:49
Två fina unga människor,
startar på livets långa väg.
:09:55
-Jag önskar er det bästa.
:09:57
-Tack.
-Och hur mycket jag än hatar att göra så här--