:09:06
Du vet, ögonblicket håller liksom
på att försvinna här.
:09:10
Jag- jag vet.
Vänta. Åh.
:09:23
-Jag vet att det inte är en diamant.
-En månsten.
:09:26
Det är din födelsesten.
Jag trodde--
:09:29
Du trodde rätt.
:09:42
Jag kan börja gråta,
:09:45
Jag kunde inte hjälpa
att jag råka höra.
:09:49
Två fina unga människor,
startar på livets långa väg.
:09:55
-Jag önskar er det bästa.
:09:57
-Tack.
-Och hur mycket jag än hatar att göra så här--
:10:00
rörd som jag är av er...
...bedyrande kärlek--
:10:05
Jag behöver era pengar nu.
:10:08
-Sir?
-Och dina smycken också.
:10:11
Vi kan kalla det er första lilla törn
på vägen till äktenskapliga lycka.
:10:16
-Jag förstår inte--
-Ställ inte till en scen. Det finns ingen orsak.
:10:19
-Ge mig bara din plånbok, va?
-Hmm?
:10:24
Hörde du mig, unge man?
:10:26
Uh, visst, visst.
Här. Det är allt.
:10:31
Och din klocka.
:10:37
Och handskarna.
:10:44
-Och ringen.
-Nej.
:10:48
Du är så illa tvungen, raring.
:10:51
-Och kanske köper han en diamantring nu,
-Snälla, snälla. Inte den.
:10:56
Sluta!