1:21:02
Men han lät inte orättvisan segra.
Han gjorde motstånd.
1:21:06
Det finns alltid några
som gör motstånd.
1:21:08
Som han säger, det handlar
alltid om fascism.
1:21:13
Rätten att säga nej. Tortyr.
Hur skulle jag reagera?
1:21:17
Dåligt. Dobel påstår att Nazisternas-
1:21:22
-brott var så allvarligt så om hela-
1:21:26
-mänskligheten dog ut som ett straff-
1:21:33
-skulle man kunna rättfärdiga det.
1:21:41
Han är inte klok.
1:21:46
Men ändå tanken på
att släppa allt här-
1:21:49
-och starta på nytt i Kaliforna,
låter frestande och uppiggande.
1:21:55
Varför blir jag så rädd?
Jag är inte den som lämnar.
1:21:59
Enda gången Amanda och jag
gjorde slut så lämnade hon mig.
1:22:03
Det gick för fort.
Jag blev överväldigad.
1:22:07
Det gick så fort,
helt plötsligt levde vi ihop.
1:22:10
Jag tror vi båda behöver
komma ifrån varandra.
1:22:13
Jag behöver inte komma ifrån dig.
Jag vet att jag älskar dig.
1:22:16
Jag behöver det!
Jag kan inte tänka.
1:22:20
Jag får sådan migrän och ibland
svullnar min hals så jag inte får luft.
1:22:25
Jag känner mig instängd och kvävd!
1:22:27
Vi kunde kanske sova
med fönstret öppet?
1:22:30
-Jag flyttar in hos April.
-Men om du gick till psykologen igen?
1:22:34
Jag har ju sagt att psykologi inte biter
på mig. Jag vet hur man lurar dem.
1:22:39
Men allt prat om att vi var gjorda
för varandra och giftermål...
1:22:46
Hon flyttade.
Jag var eländig.
1:22:48
Åt snabbmat ur kartongen varje kväll,
drömde om döden.
1:22:54
Jag prövade att träffa andra, men jag
kunde inte sluta tänka på henne.