1:01:07
Är du i Amerika alldeles ensam?
1:01:11
Ursäkta?
1:01:13
- Kom du inte hit med nån annan?
- Nej, jag kom ensam.
1:01:16
- Jag litar på ditt ord.
- Förlåt?
1:01:18
- Om du säger det.
- Vem skulle jag...
1:01:21
Hur skulle jag kunna veta det?
1:01:24
En viss swami, kanske?
Vem vet?
1:01:33
Tyvärr måste du lämna området.
1:01:37
Din typ ställer bara till problem.
1:01:39
Dessutom kommer en grupp
på sirapskonferens klockan tre.
1:01:44
Så sätt fart.
1:01:50
Jag ger mig inte förrän han
går med på att träffa mig.
1:01:55
- Snällt att du kom.
- Som om jag hade nåt val.
1:02:00
Det här måste sluta. Du bör inte vara i
Amerika och jag bör inte vara i ditt rum.
1:02:05
Jag känner mig förföljd.
Snart kokar du väl kaniner.
1:02:09
Kan vi glömma det här
och återgå till vårt gamla liv?
1:02:13
Vi kör till New York
och tar första planet till London.
1:02:18
- Låt oss åka hem.
- Det saknas nåt.
1:02:20
Att vara med Mandy har lärt mig nåt.
1:02:24
Har Mandy lärt dig nåt?
1:02:27
Vi har inte betett oss som älskare
på flera år. Vi är mer som syskon.
1:02:32
- Vi är mer än bara ett par. Vi är...
- En institution. Exakt.
1:02:36
Hopplöst sammankopplade,
som Marks & Spencer, bacon och ägg
1:02:41
eller mul- och klövsjukan.
1:02:44
Vi har trampat vatten i år.
Livet är för kort för det.
1:02:49
Jag säger inte att jag aldrig
vill se dig igen. Det vore...
1:02:53
Du vet den där biten i ditt fax
om "ömsesidig förståelse"?
1:02:59
Just det. Vi kan förbli vänner.