:11:03
Jag känner dom båda.
:11:08
Men jag har en gång levt, på riktigt.
:11:15
Jag var så förälskad. Och hon
ville så gärna ha ett barn, mitt barn.
:11:30
Redan vid födseln kunde jag se-
:11:33
-att det inte var någon son som
jag givit henne. Utan något annat.
:11:38
Ett monster kanske.
Jag borde ha stoppat det då-
:11:42
-men jag var nyfiken.
Och det var mitt misstag.
:11:48
När jag såg barnet växa upp började jag
föreställa mig det ohyggliga med honom.
:11:55
Och min nyfikenhet ersattes av medkänsla.
:12:03
Med jag fick ingen chans att
bota honom. Din far slängde ut mig.
:12:09
Jag kommer så väl ihåg den dagen.
:12:13
Varje känsla när jag gick in i huset.
:12:17
Känslan av kniven i min hand.
:12:20
Jag visste att jag gjorde min plikt.
Av faderlig barmhärtighet.
:12:30
Men hon överraskade mig.
:12:38
Nej, David!
:12:40
Det var som om hon
och kniven smälte samman.