:11:04
-låta mig träffa min son,
en sista gång.
:11:09
Kan du göra det för mig?
:11:14
Han rår inte över det längre.
:11:21
Jag förstår, han är
en marionettdocka nu.
:11:26
-Jag klandrar inte dig.
-Det ska du inte heller!
:11:28
Du borde klandra dig själv för
vad du har gjort mot din son.
:11:33
Och vad har jag gjort mot min son?
:11:35
Ingenting! Jag försökte tänja på
gränserna av min egen förmåga.
:11:40
Mig själv, inte honom!
:11:45
För att förädla naturen, min
natur, kunskapen om sig själv.
:11:49
Det är den enda vägen till sanningen.
:11:51
Den som ger människan makten
att gå bortom Guds gränser.
:11:57
Vet du vad som är
bortom dina gränser?
:11:59
Andra människor.
Allt du har givit Bruce är fruktan.
:12:06
Fruktan för livet självt.
:12:11
Fruktan?
:12:14
Kanske.
:12:18
Och även ensamhet.
:12:23
Jag känner dom båda.
:12:28
Men jag har en gång levt, på riktigt.
:12:35
Jag var så förälskad. Och hon
ville så gärna ha ett barn, mitt barn.
:12:50
Redan vid födseln kunde jag se-
:12:53
-att det inte var någon son som
jag givit henne. Utan något annat.
:12:58
Ett monster kanske.
Jag borde ha stoppat det då-