:12:06
Fruktan för livet självt.
:12:11
Fruktan?
:12:14
Kanske.
:12:18
Och även ensamhet.
:12:23
Jag känner dom båda.
:12:28
Men jag har en gång levt, på riktigt.
:12:35
Jag var så förälskad. Och hon
ville så gärna ha ett barn, mitt barn.
:12:50
Redan vid födseln kunde jag se-
:12:53
-att det inte var någon son som
jag givit henne. Utan något annat.
:12:58
Ett monster kanske.
Jag borde ha stoppat det då-
:13:03
-men jag var nyfiken.
Och det var mitt misstag.
:13:08
När jag såg barnet växa upp började jag
föreställa mig det ohyggliga med honom.
:13:15
Och min nyfikenhet ersattes av medkänsla.
:13:24
Med jag fick ingen chans att
bota honom. Din far slängde ut mig.
:13:30
Jag kommer så väl ihåg den dagen.
:13:33
Varje känsla när jag gick in i huset.
:13:37
Känslan av kniven i min hand.
:13:40
Jag visste att jag gjorde min plikt.
Av faderlig barmhärtighet.
:13:51
Men hon överraskade mig.
:13:58
Nej, David!