:05:03
Det är så konstigt. För två veckor
sedan tillhörde det här det förflutna.
:05:06
Nu, helt plötsligt-
:05:09
-har jag en dotter.
:05:11
Och jag är inte skiträdd.
Det är väl bra, eller hur?
:05:15
-Är det så du känner, Roy.
-Ja.
:05:18
Ja, det är underbart.
:05:21
Ta det inte bokstavligt men du
har stängt dörrar länge.
:05:25
Det är roligt att se att du öppnar
några igen.
:05:29
Vad?
:05:30
Jag tog Angela med mig i helgen,
sålde något.
:05:35
Och ibland när det gäller
mina affärer-
:05:37
-är man tvungen att skapa ett
värde som inte finns.
:05:42
En del kallar det affärssinne
men andra kallar det...
:05:47
-Lögn.
-Just det. Och det är lite...
:05:50
Jag var inte säker på om Angela
skulle fixa det, men det gjorde hon.
:05:53
Som fisken i vattnet.
Hon hjälpte mig till och med.
:05:56
Den här fjortonåriga flickan-
:05:59
-fixar de här människorna
tillsammans med mig.
:06:02
Fixar dem, doktorn.
:06:04
Ångrar du dig? Utsätter henne för det?
Har hon sett den sidan av dig?
:06:08
Det var lite... Jag kände mig lite...
Jag var lite...
:06:12
Jag gillade det faktiskt.
:06:14
Verkligen. Det var det bästa vi
gjort tillsammans.
:06:19
Visst.