:19:00
För att ditt hjärta inte
skall bli fyllt av fasa.
:19:03
Det finns inget att läsa.
:19:09
Vänta lite.
Här ligger ett.
:19:11
Det är ett brev.
:19:15
"Ja, mitt älskade hjärta,
jag vill gifta mig med dig
:19:18
Jag ska älska dig för evighet.
:19:20
Och i kväll kommer vi äntligen
att vara tillsammans.
:19:23
Ja.
:19:24
För alltid din, Elizabeth."
:19:27
Hon tog inte sitt liv.
:19:28
Hon ville vara hos honom.
:19:30
Ja, och någon gav
honom fel brev.
:19:33
Ja.
Bra gjort, herr Evers.
:19:36
Jag måste säga att jag är imponerad.
:19:38
Du är mer ihärdig än jag
kunde föreställa mig.
:19:42
Var det butlern som gjorde det?
Du skojar med mig.
:19:45
Jag tar hand om dig senare.
:19:51
Varför dödade du henne?
:19:53
För att herrn inte
lyssnade på förnuft.
:19:56
Han hade allt han kunde önska sig.
:19:57
Och han var villig att kasta
bort allt för kärleken.
:20:01
Jag sa till honom att
det skulle sluta illa.
:20:05
Du är en riktigt kall en.
:20:07
Nej, herr Evers.
Jag är bara en rationell man.
:20:10
Det var mitt skyldighet
för huset.
:20:13
Min skyldighet,
att se efter det herrn.
:20:15
Att pojken inte gjorde några
dumma beslut i sitt omdöme.
:20:19
Att rymma med den flickan
hade förstört detta huset.
:20:24
Det skulle ha förstört allting.
:20:26
Och jag kunde inte bara stå
och titta på när det förföll.
:20:30
Slå honom på truten, pappa.
:20:31
Ja, men först ska han berätta för
hans herre vad som verkligen hände.
:20:34
Herrn måste aldrig få veta.
:20:36
Edvard och hans kärlek
blir då återförenade,
:20:39
och förbannelsen blir bruten.
:20:41
Det är inte hon.
Det är min fru.
:20:42
Och vad hon ser i dig
kan jag inte förstå.
:20:45
Men det är inte så
viktigt just nu.
:20:47
Det enda som är viktiga är att
herrns plågor får ett slut.
:20:52
Och det gör det ikväll.
:20:54
Förbannelsen bryts, och
vi kan alla äntligen gå vidare.
:20:58
Okej. Det är det.
Var är min fru?