:20:12
Nej, det är omöjligt.
:20:15
-Det måste vara ett misstag.
-Precis, ett misstag.
:20:17
Detta bevisar ingenting.
:20:19
Libby måste ha skrivit ner den
första man hon kom att tänka på.
:20:23
Du är den enda
man hon tänkte på.
:20:27
Kan jag få prata
med dig i enrum?
:20:33
Du tror väl inte på henne?
:20:38
Jag skulle...
:20:40
Jag skulle kanske inte ha kommit.
Detta måste vara en chock för dig.
:20:43
Jag är i chock fast jag
vetat om det sedan jag var två år.
:20:46
Fast på ett bra sätt.
Jag har drömt om detta i hela mitt liv.
:20:52
Kanske inte just den här entrén.
Jag hade tänkt mig något mer elegant.
:20:58
Men jag kan se att
det var ett misstag.
:21:03
Jag skulle inte ha kommit.
:21:09
Ursäkta, sa du att du
vetat om detta i hela ditt liv?
:21:13
-Ja.
-Bra, nu när vi fått det överstökat...
:21:17
...vad sägs om en kopp te
och en bit fruktkaka?
:21:19
Men din mamma tyckte
inte att jag behövde veta?
:21:22
-Ingen fruktkaka alltså.
-Varför berättade hon inte för mig?
:21:25
Vad hände med misstagsteorin
som vi nyss var inne på?
:21:31
Nej, vänta en stund.
:21:33
Henry, jag vet att detta kom som en
chock men vi kan inte bara låta henne gå.
:21:38
-Inte förrän vi rett ut detta.
-Ska jag ringa ett hotell, madame?
:21:42
Och säga vad?
:21:44
Att en känd politiker behöver
ett rum åt en tonårsflicka?
:21:49
-Pressen kommer att gotta sig.
-Kan vi glömma pressen för en sekund?
:21:53
-Nej, Glynnis har helt rätt.
-Tack för att någon tänker klokt.
:21:57
Flickan måste stanna här med oss.