:32:03
Det är Ruth-er i mig!
:32:08
Jag ska ju få skjuts hem.
:32:12
-Åk då!
-Det gjorde jag.
:32:16
Jag trodde du var rubbad.
Men du var spännande.
:32:23
-Jag önskar att du hade stannat.
-Jag också. Nu gör jag det.
:32:28
Det är mycket jag önskar.
:32:31
Jag önskar...
:32:37
Jag önskar att jag hade stannat kvar.
:32:40
-När jag kom ner var du borta.
-Jag gick ut genom dörren.
:32:44
-Varför?
-Jag kände mig som en rädd pojke.
:32:50
-Var du rädd?
-Ja.
:32:55
Det trodde jag du visste.
:32:58
Jag sprang tillbaka i ett försök
att undfly förödmjukelsen.
:33:02
-Var det nåt jag sa?
-Ja.
:33:07
Du sa "Åk då!"
med en sån föraktfull ton.
:33:12
-Förlåt.
-Det gör inget.
:33:20
Joely?
Kan du inte stanna den här gången?
:33:28
Jag gick ut genom dörren.
Det finns inget minne kvar.
:33:32
Hitta på ett avsked i varje fall.
Vi låtsas att vi fick ett.
:33:48
-Hej då, Joel.
-Jag älskar dig.
:33:52
Möt mig i Montauk...