1:01:05
Kan jag sova hemma hos Claskys
när jag stannar sent på skolan?
1:01:07
Strax efter vi åkte...
1:01:09
berättade min mor för mig om
ett annat beslut hon tagit.
1:01:14
Jag skulle inte längre gå på en privatskola.
1:01:17
Nej!
1:01:19
Du kan inte göra så emot mig!
1:01:26
Du förstörde allting.
1:01:32
Det här förstör mitt liv!
Du förstör allting!
1:01:36
Jag kommer aldrig förlåta dig.
1:01:39
Nej, det kommer aldrig bli okej. Du har fel.
1:01:43
Det här är precis vad jag var orolig för.
1:01:47
Jag kommer aldrig kunna förlåta dig!
1:01:54
Jag har ett stipendium!
Finns ingen som ger upp det!
1:02:00
De två kilometrarna från Claskys hus
till våran busshållplats...
1:02:04
var den längsta väg jag kände till.
1:02:08
Jag hade offentligt
förödmjukat min mamma.
1:02:13
Ändå hade hon inte reagerat.
1:02:21
Vad som däremot satte
igång våran relation...
1:02:23
var min användning av en
vanlig amerikansk fras.
1:02:27
Inte just nu.
Jag behöver utrymme.
1:02:32
Inte ett utrymme mellan oss.
1:02:39
I mitten av konfrontationen hittade
hon klarheten.
1:02:58
Hon uttryckte ånger,
att hon var tvungen att fråga mig