1:02:00
De två kilometrarna från Claskys hus
till våran busshållplats...
1:02:04
var den längsta väg jag kände till.
1:02:08
Jag hade offentligt
förödmjukat min mamma.
1:02:13
Ändå hade hon inte reagerat.
1:02:21
Vad som däremot satte
igång våran relation...
1:02:23
var min användning av en
vanlig amerikansk fras.
1:02:27
Inte just nu.
Jag behöver utrymme.
1:02:32
Inte ett utrymme mellan oss.
1:02:39
I mitten av konfrontationen hittade
hon klarheten.
1:02:58
Hon uttryckte ånger,
att hon var tvungen att fråga mig
1:03:01
att hantera den grundläggande frågan
för mitt liv vid en så ung ålder.
1:03:09
Och sen frågade hon.
1:03:16
Är det vad du vill för dig själv...
1:03:24
att bli någon väldigt annorlunda...
1:03:29
än mig?
1:03:53
Jag har blivit överväldigad...
1:03:54
Över ditt uppmuntrande
att ansöka till erat universitet...
1:03:57
och eran lista på stipendier som finns
tillgång till för mig.