:48:16
Det blev ljusare,
så klockan var fem-sex.
:48:21
Då började jag ropa på Simon igen.
:48:29
Jag klädde på mig inuti snöhålan
och packade allting.
:48:39
Det var fruktansvärt.
:48:41
Jag kände mig säker på
att Joe hade dött -
:48:46
- och nu skulle jag dö
som en form av vedergällning.
:48:54
Men hellre än att sitta där
och tycka synd om mig själv -
:48:59
- satte jag i gång.
Bättre att dö på vägen ner.
:49:06
Snart började det slutta kraftigt,
så jag kryssade ner.
:49:19
På vägen ner såg jag klippan
han hade blivit nedfirad över.
:49:25
Då förstod jag
att han hade hängt där -
:49:28
- och att det var därför
han inte avlastade repet.
:49:33
Snart såg jag med förskräckelse -
:49:36
- att det längst ner på isklippan
fanns en enorm spricka.
:49:41
Den var tio meter bred, och såg ut
att sakna botten.
:49:56
Han borde ha gått upp tidigt, för
han borde vara lika törstig som jag.