:49:06
Snart började det slutta kraftigt,
så jag kryssade ner.
:49:19
På vägen ner såg jag klippan
han hade blivit nedfirad över.
:49:25
Då förstod jag
att han hade hängt där -
:49:28
- och att det var därför
han inte avlastade repet.
:49:33
Snart såg jag med förskräckelse -
:49:36
- att det längst ner på isklippan
fanns en enorm spricka.
:49:41
Den var tio meter bred, och såg ut
att sakna botten.
:49:56
Han borde ha gått upp tidigt, för
han borde vara lika törstig som jag.
:50:01
Han borde ta sig ner för att dricka,
och för att hitta mig.
:50:08
Jag stannade och skrek ner
i sprickan.
:50:11
Jag ropade och ropade: "Joe, Joe!"
:50:15
I eftertankens kranka blekhet
kan man väl säga -
:50:21
- att jag borde ha klättrat ner
i sprickan för att leta efter honom.
:50:26
Men ärligt talat
slogs jag aldrig av den tanken.
:50:33
Jag var helt övertygad om
att han var död.
:50:43
När klockan var tio var jag
helt säker på att jag var ensam.
:50:49
Att jag inte skulle bli räddad.
:50:58
Jag uppfostrades som katolik.