:50:01
Han borde ta sig ner för att dricka,
och för att hitta mig.
:50:08
Jag stannade och skrek ner
i sprickan.
:50:11
Jag ropade och ropade: "Joe, Joe!"
:50:15
I eftertankens kranka blekhet
kan man väl säga -
:50:21
- att jag borde ha klättrat ner
i sprickan för att leta efter honom.
:50:26
Men ärligt talat
slogs jag aldrig av den tanken.
:50:33
Jag var helt övertygad om
att han var död.
:50:43
När klockan var tio var jag
helt säker på att jag var ensam.
:50:49
Att jag inte skulle bli räddad.
:50:58
Jag uppfostrades som katolik.
:51:01
Men jag hade inte trott på Gud
på länge.
:51:04
Jag undrade ibland:
om det blir riktigt jävligt -
:51:08
- kommer jag då att läsa
några "Ave Maria" -
:51:12
- och böna om att bli räddad?
:51:15
Men tanken slog mig aldrig.
:51:19
Det betydde att jag verkligen
saknar gudstro.
:51:21
När man dör, så dör man.
Det finns inget liv efter detta.
:51:26
Ingenting.
:51:32
Kunde jag klättra upp därifrån?