:20:00
Som den nästan gjorde med mig.
:20:02
- Vad hindrade den?
- Hämnd.
:20:05
- Det hjälper inte mig.
- Låt höra, Bruce.
:20:08
Varför kan du inte
hämnas dina föräldrars död?
:20:15
Åker ni tillbaka till
Princeton efter förhöret, eller-
:20:18
-går det att övertala
er att stanna i ett par dagar?
:20:21
Jag ska inte åka tillbaka alls.
:20:23
- Trivs ni inte?
- Det är okej.
:20:26
Det känns inte
som det brukade göra bara.
:20:29
- Jag har gjort i ordning huvudsovrummet.
- Nej...
:20:33
- Mitt eget rum duger.
- Med all respekt...
:20:36
- Det är ert hus.
- Nej, det är min fars.
:20:39
- Er far är död.
- Stället är som en stor grav.
:20:41
Om jag fick som jag ville
så borde huset rivas.
:20:44
I det här huset har sex
generationer av din släkt bott.
:20:49
Varför bryr du dig?
Det är inte din familj.
:20:52
Jag bryr mig för att en gång
gav en god man mig ansvaret-
:20:56
-för det som han höll mest
kärt i hela världen.
:21:02
Miss Dawes har erbjudit sig
att skjutsa er till förhöret.
:21:06
Hon hoppas nog kunna
övertala dig att inte åka.
:21:08
Tycker du att jag borde begrava
mitt förflutna vid mina föräldrar?
:21:12
Jag vill inte ta mig friheten och
säga hur ni ska hantera ert förflutna.
:21:15
Men ni ska veta att det finns människor
som bryr sig om din framtid.
:21:20
Du har visst inte
gett upp hoppet om mig än.
:21:22
Aldrig.