:58:01
Bara ett rum till.
:58:27
Kane och den andre är nog
på väg till New York.
:58:30
-Om det finns nåt jag kan göra...
-Tack för det.
:58:34
-Alla hade gjort detsamma.
-Ja, på grund av kriget.
:58:39
Alla vill hjälpa till.
Ge mig er adress i New York-
:58:43
-så att vi kan kontakta er där.
Eller meddela oss vilket flyg ni tar.
:58:50
-Det gör jag från farbrors hus.
-Bra. Hör av er.
:58:57
Jag är glad att vi tog en omväg.
Jag har blivit lite sentimental.
:59:02
Jag ville se den en sista gång.
Visst är den fin?
:59:07
Ett monument över människans flit
och envisa framtidstro.
:59:12
Ni kan strax köra.
Har ni några kameror eller vapen?
:59:16
-Nej, konstapeln.
-Nej.
:59:20
-Dammen måste ge mycket el.
-75% av Los Angeles förbrukning.
:59:27
Och till krigsindustrin där.
Känner ni Tobin väl?
:59:33
-Nej, vi har bara träffats en gång.
-Var hans barnbarn där?
:59:38
-Han verkar förtjust i henne.
-Det gör att jag tycker om Tobin.
:59:43
Hans kärlek till den lilla flickan.
Ett bevis för ett gott hjärta.
:59:47
Jag har också barn.
Två söta pojkar, två och fyra år.
:59:53
Fyraåringen är busig ibland.
När vi ger honom en ny leksak-
:59:59
-är den sönderslagen
på en halvtimme.