:02:04
Spartanerna är knappt mänskliga.
De ser som katter i mörkret.
:02:09
Det är inget svar.
Jag omges av oduglingar.
:02:14
Fruktan, panik, oreda.
:02:16
Hur kan det slå armén
som ska erövra världen?
:02:20
Paniken startade bland
de värnpliktiga.
:02:22
Ordningen är återställd
innan skymningen.
:02:26
Men den här dagen är förlorad.
Och spartanerna är kvar i passet.
:02:32
Vid middagstid imorgon
ska de vara utplånade.
:02:37
Annars får ni alla
plikta med era liv.
:02:40
Lämna mig.
:02:43
De dödar våra kvinnor.
:03:17
- Du är spartan igen.
- Leonidas återupptog mig.
:03:21
- Du måste ha gjort något fantastiskt.
- Inte mer än någon annan spartan.
:03:25
- Hur mår du nu?
- Febern har försvunnit.
:03:28
Toris gav mig örter.
Hon är så god.
:03:32
Jag kan se på dig igen.
Jag skäms inte längre.
:03:35
Jag skämdes aldrig för dig.
Jag vet att du är en bra krigare.
:03:41
- Men...
- Ja?
:03:43
Jag har sett på Samos och Toris.
De är goda och enkla människor.
:03:48
De vet inget om heder och ära.
:03:51
Men Toris vet att Samos sover
bredvid henne varje natt.
:03:55
De lever ensamma
och gör inget ont.
:03:59
Är det ett brott
att vilja leva i fred?