:03:17
- Du är spartan igen.
- Leonidas återupptog mig.
:03:21
- Du måste ha gjort något fantastiskt.
- Inte mer än någon annan spartan.
:03:25
- Hur mår du nu?
- Febern har försvunnit.
:03:28
Toris gav mig örter.
Hon är så god.
:03:32
Jag kan se på dig igen.
Jag skäms inte längre.
:03:35
Jag skämdes aldrig för dig.
Jag vet att du är en bra krigare.
:03:41
- Men...
- Ja?
:03:43
Jag har sett på Samos och Toris.
De är goda och enkla människor.
:03:48
De vet inget om heder och ära.
:03:51
Men Toris vet att Samos sover
bredvid henne varje natt.
:03:55
De lever ensamma
och gör inget ont.
:03:59
Är det ett brott
att vilja leva i fred?
:04:03
Nej, men du borde inte säga så.
:04:06
- Varför? Du gav mig ju skölden.
- Jag vet allt det.
:04:10
Och att för spartaner är livet
en förberedelse för döden.
:04:15
Men varför ska vår kärlek
besudlas av lera och blod?
:04:20
Vi måste vara redo att dö för vårt land.
Men vi behöver inte dö.
:04:26
- Jag vill leva och skänka dig seger.
- Har du sett fienden?
:04:31
Och ni är bara 300.
:04:33
Vi har bra män från andra städer.
:04:36
Alla vet att spartanerna dör först.
:04:39
- Varför är Spartas armé inte här?
- De kommer.
:04:42
- När?
- Jag vet inte, men de kommer.
:04:46
Vårt folk överger oss inte.
:04:56
- Det är Leonidas hästar.
- Min fasters tjänare rider dem.