:55:02
Förstörde hans liv, vilket skämt.
:55:24
- Blaine, jag vill åka hem.
- Redan? Och missa utflykten till zoo?
:55:30
Du har hatat mig enda sen
vi gick och läste medicin-
:55:33
-men vi är vuxna nu.
Nu lägger vi det bakom oss.
:55:36
Vi har båda familj,
och jag vill hem till min. Hur gör jag då?
:55:39
Enkelt. Sluta prata med djuren, John.
:55:44
Enkelt.
:55:45
Hör på. Du har rätt, jag gjorde fel.
:55:48
En tillfällig sinnesförvirring,
men det är över nu. Det är slutpratat.
:55:55
Jag är inte övertygad.
Vi kan ha ett samtal igen om en månad.
:56:01
Så här gör vi, Blaine.
Du skriver ut mig-
:56:04
-så slipper jag berätta för kollegorna
om den rosa kjolen i din garderob.
:56:09
Den med läderrygg.
:56:22
- Pappa är hemma.
- Hej, pappa.
:56:24
- Hej, snygging. Hur mår du?
- Jag mår bra.
:56:28
- Hej, raring.
- Varför...
:56:31
- Varför ringde du inte?
- Jag ville överraska er.
:56:35
- Varför är du inte på lägret?
- Mamma hämtade henne.
:56:41
Jag passade inte in.
:56:45
Du får göra ett nytt försök nästa år.
Ge mig en kram. Jag har saknat dig.
:56:50
- Pappas lilla flicka, va?
- Raring?
:56:52
Vet de att du har åkt?
:56:55
Nej, jag rymde. Klart de vet att jag åkte.
Jag mår bättre. Ska vara med er.